 Inget band överlever i tjugo år med ständigt ökande popularitet om det egentligen bara är en klon av ett annat band, oavsett kultstatus. GENERAL SURGERY må ha börjat som en akt vars enda syfte var att apa efter de mästerliga tongångar som CARCASS skapade på sina två första album, men enda sedan nytändningen runt 2003 har kvintetten mer och mer gått sin egen väg och är idag på alla sätt ett helt eget band med ett alldeles unikt sound, även om influenserna och rötterna fortfarande är tydliga och intakta.
Ingenting visar detta så tydligt som det färska mästerverket "Corpus in extremis: Analysing necrocriticism" som släpps nu i mars på franska Listenable Records. Efter att ha blivit helt golvad av de femton goregrind-hits som ryms på bandets andra fullängdare bestämmer jag mig snabbt för att ta ett snack med gitarristen och enda kvarvarande medlemmen sedan första demon "Erosive offals" (1990) – Joacim "Dr. Carlsson" Carlsson (tidigare även känd från FACE DOWN och AFFLICTED).
Något senare än bestämt, vilket förklaras av ett bandmöte för att planera den kommande releasefesten för nya plattan (se nyhet här), får jag tag på doktorn en sen torsdagskväll.
"Left hand pathology" i all ära men det nya albumet visar på förbättringar på precis alla områden. Någonting mycket viktigt måste har förändrats. Har skapandeprocessen varit annorlunda den här gången eller vad är det som har hänt?
– Ja, absolut. Det har blivit en helt annat grej på den här plattan, och det är precis som du säger helt till det bättre. Den stora skillnaden är att den här gången är det inte är jag som skrivit det mesta och sedan visat de andra. Vi har precis som innan suttit hemma och skrivit, spelat in på dator och skickat till varandra men den här gången har vi inte gjort så mycket färdiga låtar utan snarare småbitar som vi tagit med oss till repningar och arrangerat tillsammans.
Det har alltså varit en mycket mer gemensam ansträngning den här gången?
– Absolut. Andreas ("Dr. Eriksson", bas, även i SAYYADINA) har bidragit med en jävla massa material till skivan. Han är nog nästan den som bidragit mest den här gången. Jag har den här gången inte gjort mer en kanske en tredjedel av det som hörs på nya skivan.
Jag antar att det är rätt skönt med lite avlastning?
– Definitivt, utbrister doktorn påtagligt lättad. Jag tycker att det är mycket roligare att spela andras grejor också. För min del har det aldrig varit något självändamål att jag ska skriva allting. Dessutom blir det mycket mer varierat än om bara en person skrivit allt och det gör ju att det är roligare att lyssna på också.
– Det blir förvisso en lite längre process på det här viset och man måste ju ta hänsyn på ett helt annat sätt. Inte heller kan man automatiskt förutsätta att bara för att man skrivit något som man själv tycker är bra så kommer det automatiskt med. Vi måste sovra ut grejor mer. När Adde ("Dr. Mitroulis", trummor, även i BIRDFLESH och JIGSORE TERROR, reds anm.) skriver låtar till exempel finns det ju alltid en risk att det låter lite BIRDFLESH och då får vi ändra och fixa till det. Men han har ju med ett gäng låtar på plattan men det hörs inte vilka som är "hans" ändå.
– Alla har ju sina egna stilar och sätt att skriva på. Adde har sin stil, Andreas har sin och jag har min, och när man blandar dem blir det ganska festligt, småskrattar Dr. Carlsson.
Mitt bankkonto har inte växt exponentiellt med tiden på Listenable. Det har det inte gjort. Men det kan ju ha något med vår musikstil att göra också.
"Corpus in extremis: Analysing necrocriticism" är ert andra album på Listenable. Hur nöjda är ni än så länge med vad de gjort för er?
– Jag vet inte. Jag tycker inte man kan säga så mycket. Vi gjorde inte så mycket med förra plattan. När den kom ut hade vi ju världens problem med sättningen. Man kunde gjort mycket mer om vi hade ett ordentligt band då, men det hade vi ju inte. Det var ju en lång period under 2006 som det egentligen inte existerade något band. Det hade ju säkert gått bättre att få ut plattan till folk om vi turnerat, men det gjorde vi ju inte. Sen hade Listenable ingen distributionen i USA då, men det har de nu, och i den delen av världen vill vi ju ha ut våra plattor.
– Annars är det ju som med alla jävla skivbolag. De är ju som de är. Det är ingen skillnad mellan ett tyskt skivbolag eller ett svenskt skivbolag eller ett franskt skivbolag. De vill ju tjäna pengar liksom, konstaterar Jocke nyktert.
Fast sen kan man ju bli mer eller mindre blåst också.
– Ja, men om jag säger så här... Mitt bankkonto har inte växt exponentiellt med tiden på Listenable. Det har det inte gjort. Men det kan ju ha något med vår musikstil att göra också, småskrockar gitarristen.
Ni har bytt personal ganska ofta och det är väl bara du kvar från Mark I idag. Till sättningen har det sedan förra albumet tillkommit två nya medlemmar. Känns det som att ni är en mer stabil grupp nu?
– Ja, utan tvekan. På alla plan. Det har blivit en jävla boost faktiskt. Nu låter det kanske som att jag sågar de gamla medlemmarna men det är inte alls så jag menar. Men det har blivit en kick för alla i bandet och fått upp moralen rejält. Vi är ett band som funkar nu och det har vi inte varit på länge. Allting känns mycket roligare och enklare och det speglas ju av sig i allt vi gör. Många av oss spelar ju även i andra band och det försvårar ju saker och ting som repningar, turnerande och så vidare. Vi har begränsat med tid att lägga på GENERAL SURGERY men nu känns det verkligen som att vi gör det bästa och mesta av den tiden.
Är GENERAL SURGERY "huvudband" för samtliga medlemmar eller finns det någon eller några som fokuserar mer på sina andra akter?
– Huvudband vet jag inte, men jag tror att GENERAL SURGERY i alla fall är det av alla inblandade band som får bäst erbjudanden i alla fall.
Grant McWilliams har ju åkt in och ut ur bandet som en jo-jo. Är han ute permanent nu i och med att ni adderat Erik ("Dr. Sahlström", sång, tidigare i SERPENT OBSCENE) till sättningen eller kommer vi eventuellt få se en återkomst av den galna skotten?
– Nej, tror jag inte. Han har ju varit med och pillat lite på materialet den här gången också på så vis att han bidragit med lite texter och så där, så hans roll har väl mer återgått till det som den var från början. Han är ett fan som hjälper till lite ibland. Det är ju på sätt och vis bra att ha honom med på ett hörn eftersom han trots allt är skotte och kan det här med texter på engelska och kan hjälpa oss med den biten om det behövs. Vi hade faktiskt tänkt ha med honom på releasefesten och köra ett par låtar men han kunde tyvärr inte den kvällen. Så det är inte omöjligt att det blir ett litet gästspel någon gång i framtiden, men något mer permanent blir det aldrig mer med honom.
Hur snubblade ni över Erik Sahlström och hur svårt var det att acklimatisera honom i GENERAL SURGERY?
– Det var genom gemensamma vänner skulle man kunna säga. Grant har ju som sagt varit lite instabil så vi hade faktiskt testat Erik en gång innan vid ett tillfälle då vi testade lite nya sångare. Sen kom Grant tillbaka och vi gjorde den här Japan-grejen i september 2006 (fem datum tillsammans med IMPALED och BUTCHER ABC, reds anm.), men på våren 2007 bestämde vi att vi måste byta sångare om vi ska kunna fortsätta över huvud taget. Då hade vi ju provat Erik nästan två år innan så då hörde vi av oss till honom och sa att micken var ledig så om han var sugen fick han gärna testa igen.
– Att få honom att passa in i bandet var väl både lätt och svårt kan man säga. Han har ju spelat i en massa band förrut men aldrig spelat det här stuket. Han har ju mer spelat thrashig döds och sjungit på ett annat sätt, inte growlat som han gör nu. Det svåra för honom har väl kanske varit att han inte på samma sätt som till exempel jag har den där CARCASS-känslan som behövs automatiskt. Han visste kanske inte helt vad som passar in i den klassiska mallen som vi ändå jobbar efter något sånär. Jag tycker att saker ska vara på ett visst sätt eftersom jag har andra referenser än vad han har kan man säga. Så på det sättet har det väl varit lite inskolning. GENERAL SURGERY är inte ett band som man går med i för att man vill ändra på en massa saker. Konceptet är ganska spikat och färdigt redan. Samtidigt är det ju jävligt bra att få in nytt folk för någon sorts anpassning tvingas man ändå att göra. Speciellt med en ny sångare, sången är ju ändå femtio procent av det folk lyssnar på så det måste ju funka.
Det låter inte den här gången som att ni har behövt ta till harmonizer och "fuska" med rösten i alls den usträckning som ni gjort tidigare. Stämmer det eller är det jag som hör fel?
– Nä, det stämmer. Vi har väl snarare utnyttjat flera röster ovan på varandra för att skapa ungefär samma effekt som vi tidigare gjort genom att pitcha rösten. Vi har ju dessutom tre medlemmar till i bandet som kan vråla bra och det har vi utnyttjat. Vi lägger faktiskt sjukt mycket sång när vi spelar in. Det har vi alltid gjort egentligen, massor med spår och olika tagningar som vi väljer mellan sen.
"Left Hand Pathology" (Listenable, 2006)
Med "Left hand pathology" klev ni in i en lite större arena tycker jag. Har ni någon uppfattning om hur er första fullängdare påverkat er popularitet, hur mycket den sålt och så vidare?
– Popularitetsmässigt gjorde den nog ganska mycket i och med att den till skillnad från de tidigare skivorna faktiskt gick att få tag på. I alla fall i Europa var det så, och det har ju säkert gjort en hel del. Bara att man släpper en fullängdare på ett halvstort bolag gör ju automatiskt att folk tar en på mer allvar. Det genererar ju mer press än vad alla våra gamla split-releaser gjorde tillsammans. Jag har till exempel pratat med massor av journalister nu som säger att "alla vet ju vilka ni är" och det hade jag ingen aning om. Jag trodde inte alls att det var så, och det måste vara den plattans förtjänst. Det kan inte vara att vi varit ute och spelat så jävla mycket för det har vi ju inte.
Fast ni har spelat utomlands en del, i USA och Japan bland annat. Men i övrigt, hur mycket har ni spelat utanför Sverige?
– Ja, vi har spelat på Maryland Deathfest två gånger och i Japan med IMPALED och BUTCHER ABC. Men det mesta vi gör är ju utanför Sverige. Vi har ju spelat mycket mer i ute i Europa än här hemma. Nu ska vi spela 7-8 spelningar i USA i maj och vi kommer inte att få spela så mycket i Sverige på säkert två år. Jag har fan inte ens någon uppfattning om hur populära vi är i Sverige. Jag menar, i Stockholm drar vi ju alltid folk men egentligen har jag ingen aning. Jag tror inte att kidsen lyssnar lika mycket på GENERAL SURGERY som de gör på band som till exempel GADGET. Vi är ju inte ett rent grind-band på det sättet heller. Vi har inte det uttrycksättet, det tänket eller den attityden. Det är inte keps-grind liksom.
Ni har existerat i en eller annan form i 20 år nu. Vilka tre ögonblick eller händelser tycker du har varit mest betydelsefulla i er karriär än så länge?
– För min del måste jag nog säga att det första är när Matti (Kärki, bas och sång på GENERAL SURGERYs två första demos, numera sångare i DISMEMBER, reds anm.) ringde mig och frågade mig om jag ville vara med i bandet. Det andra är när vi fick vår första singel "Necrology" (1991, återsläppt på CD av Relapse 1993, reds anm.) i handen. Det kändes riktigt jävla mäktigt. Det var ju ändå första plattan som jag gjorde. Japan-turnén 2006 var ju definitivt något som jag aldrig kommer att glömma. Då kände man verkligen att man gjort något bra liksom.
Jag tror inte att kidsen lyssnar lika mycket på GENERAL SURGERY som de gör på band som till exempel GADGET. [...] Vi har inte det uttrycksättet, det tänket eller den attityden. Det är inte keps-grind liksom.
Hur var den japanska publiken?
– Den var bra. Det var ju inte sittande publik som klappade lite försiktigt mellan låtarna.
För man har ju hört väldigt blandade saker om just den japanska publiken.
– Våra spelningar var ju mer punkspelningar. Som att spela på Kafé 44 fast i Japan kan man säga. Det var jävligt kul. Japanerna gillar oss jävligt mycket och visade det som fan också.
"Corpus In Extremis" (Listenable, 2008)
Precis som varenda CD ni släppt kommer "Corpus..." även i en LP-version. Hur viktigt är det för er personligen att en vinyl-version görs av era släpp? Lönar det sig det minsta att trycka två versioner?
– Det är nog egentligen mest för oss i bandet som vi släpper vinyl, skrattar doktorn till. Det är faktiskt ett krav från vår sida att plattorna ska komma på vinyl. Den här gången blir det dessutom Listenable som gör både CDn och vinylsläppet, men precis som på "Left hand pathology" blir det en låt som skiljer mellan vinylen och CDn.
– Jag tycker väl kanske inte att det är det överlägsnaste formatet rent praktiskt men det är ju mycket roligare att äga och att titta på än vad en CD någonsin är. Men vi sålde nog i alla fall 1500 exemplar av förra vinylen. Första upplagan var på 1000 och sen vet jag att han tryckt en gång till, antingen 500 eller 1000 exemplar. Jag vet inte hur många Listenable tänker trycka av nya plattan men det är ju minst 1000 till att börja med. Och av den gamla split-LPn vi gjorde med THE COUNTY MEDICAL EXAMINERS gick det ju också åt 1000 exemplar så nog går det att sälja fortfarande.
Med tanke på er kultstatus och på tal om vinyl, vet du om det finns några pengar i era äldre släpp?
– Det kan jag tänka mig att det gör men jag har ingen aning om vad de skulle gå för. "Necrology" i röd vinyl tror jag till exempel inte att det fanns så jävla många av och poster-utgåvan av "Necrology"-CDn får man nog pröjsa en del för om man vill ha den.
Just den bjöd jag faktiskt på på eBay för några veckor sedan, men jag fick den inte.
– Vad gick den för?
Jag tror att den gick för straxt under hundra dollar men jag minns faktiskt inte riktigt.
– Ja, där ser du. Det är ju helt sjukt. Apropå det vill ju faktiskt Relapse återsläppa "Necrology" någon gång nu under det här året så det är ju lite på tapeten också.
Jag tycker att det är så jävla beigt med band som släpper dåliga plattor år efter år bara för att kunna åka ut och turnera och tjäna lite pengar.
Att CARCASS var den huvudsakliga inspirationskällan när ni startade är rätt uppenbart, men i det här stadiet i karriären när ni skapat ett ganska eget sound, vad influerar er idag?
– Det där är ju alltid svårt att svara på för alla som gör musik. Men jag skulle faktiskt vilja påstå att vi inte har så mycket influenser. Vi är ganska färdigbakade om man kan säga så. Vi vet vad det är vi gör och vi jobbar utefter det. Visst kan man ibland höra att någon lyssnat på TERRORIZER eller REPULSION när den skrivit ett visst riff eller så men det är inte så att någon i bandet köper nya DEAD INFECTION och blir jätteinfluerad av det. Det är samma inspirationskällor nu som då. Ibland känner vi ju att en viss pryl kanske vi gjort flera gånger innan men då försöker man att fixa till det genom att lägga annorlunda sång eller något annat. Vi försöker helt enkelt att göra något nytt av ungefär samma ingredienser.
Goregrind är ju en ganska snäv genre med givna spelregler. Men det känns aldrig som ett problem för er då? Ni känner aldrig att ni skulle vilja ta en liten sväng utanför spelplanen?
– Vi har gjort det på den här plattan tycker jag ändå. Det är inte fullt lika hårt som tidigare då vi ändrade på riffen bara för att det skulle låta mer som CARCASS. Men vi har ju ändå sågat saker som varit för thrashiga eller för "hej-och-hå" eller vad det nu varit som gjort att det inte passat in.
Hur långt tycker du att ett band kan utvecklas innan det faller över gränsen och bör anses ha bytt genre?
– Alltså jag vet inte, men nu vet ju vad vi gör liksom och det kommer aldrig att hända att du intervjuar mig för nästa skiva och jag sitter och säger att "det här Simon & Garfunkel-partiet vi lagt in är jävligt goregrind och blommorna på omslaget är också tuffa som fan". Det kommer aldrig att hända. Behöver vi få ur oss något sådant startar vi ett annat band. Så länge vi känner för att göra det här och vi tycker att det blir bra kommer vi att fortsätta. Den dag då det inte känns eller låter lika bra längre då lägger vi ner för då är det inte vårt det längre. Jag tycker att det är så jävla beigt med band som släpper dåliga plattor år efter år bara för att kunna åka ut och turnera och tjäna lite pengar. Vi har inte den drivkraften att vi måste tjäna en massa pengar på det här och då tycker jag att man kan kosta på sig den sortens integritet.
Så på något sätt är det viktigt att kunna slå sig för bröstet och säga "vi är ett goregrind-band annars är det inte värt det"? Är det så du menar?
– Man ju säga så här: Nämn några band som är bättre än oss på det vi gör?
Det finns det ju ärligt talat inga som är.
– Nej, precis. Och man kan ju då välja att vara bra på sin grej och ta det så långt det går eller så kan man hålla på med andra grejor inom samma forum och spä ut det och göra det blodfattigt, om man nu ska uttrycka sig lite lustigt om det hela. Men det är inte vår avsikt alls. Det kanske hade varit annorlunda om det här hade varit tio år sedan och GENERAL SURGERY skulle vara vårt sätt att bli rockstjärnor hade vi kanske tänkt på ett annat sätt men det är inte alls det som är grejen för oss.
Hur pass bra koll håller ni på "scenen" dessa dagar? Jag vet att i alla fall du och Johan ("Dr. Wallin", gitarr, tidigare i REPUGNANT) haft ganska bra koll tidigare och ägnat er åt en hel del korrespondens med andra band.
– Det är nog mest Johan idag. Jag känner inte att jag hinner eller har en chans att hänga med längre och på sätt och vis är det också ganska skönt.
Du känner alltså inte att det är viktigt att hålla sig uppdaterad om de senaste heta tjeckiska MySpace-banden?
– Nä, det gör jag inte, skrattar doktorn. Jag kan sova lugnt tycker jag. Jag behöver inte längre höra allt.
Den 21 mars blir det releasefest på Kafé 44 i Stockholm. Vad har ni planerat inför detta evenemang?
– Det blir vi och KAAMOS som ska lira. KAAMOS är egentligen inte så aktiva, men de smygrepar lite.
När plattan väl är ute vad händer då? Du pratade tidigare om en sväng till USA?
– Ja, det blir några spelningar i USA i maj. Vi ska först spela på Los Angeles Murderfest följt av fem datum på västkusten tillsammans med GHOUL och sen två datum med nåt annat band som jag inte minns vad de hette. Sen åker vi över till östkusten. SAYYADINA ska göra en liten miniturné och då turistar jag lite, så det blir som en kombinerad semestermånad och turné. Därefter blir det Maryland Deathfest i Baltimore igen och årets uppsättning där blir nog för övrigt svår att slå (Definitivt! Helt sjukt! Kolla in den här, reds anm.). Sen har vi en spelning i Polen i april och lite grejor i Tyskland i juni. Bortsett det är det ingenting som är tvärspikat så här långt. Det dimper ner lite erbjudanden i mailen varenda vecka men det är inget i stil med en riktig Europa-turné bokat eller så.
Det var allt jag hade om inte du har något mer att tillägga?
– Nä, jag har nog pratade nog nu tycker jag, småskrattar doktorn igen.
Och i och med det avslutar jag mitt samtal meds chefskirurg Carlsson och ägnar tiden fram till releasefesten med att lyssna på nya albumet och den nyligen släppta spliten med BUTCHER ABC varenda dag medans jag retar mig på att jag faktiskt missar tillställningen på Kafé 44 den 21 mars. Om du är i eller kan ta dig till Stockholmsområdet sagda datum se för allt i världen till att inte göra missa det du också!
Officiell webbplats
 |
0 Kommentarer 
