| GOTTHARD @ Klubben Stockholm, 19 feb 2010 |
 |
 |
 |
| Skrivet av Magnus Ek |
| 2010-02-21 08:34 |
|
FATAL SMILE fick den eminenta uppgiften att värma upp publiken denna afton. Det lyckas dom mer än väl med. Men ödets makter vill något annat. Dom får problem med leadmicken och får avsluta sitt set betydligt tidigare än tänkt. Jag tycke verkligen synd om killarna för de gjorde fram till strulet ett mycket imponerande jobb. Jag såg dem för några år sen och jag tycker att de har utvecklats enormt. Kul att se, det ska bli intressant att följa FATAL SMILEs fortsatta karriär. Men det oändligt tråkigt för kvällen när det dessutom är hemmaplan och allt. Men det är väl som med SJ – det är bara att gilla läget. Man tycker inte om det, men kan inget göra. Men givetvis märks det tydligt på killarna som säkert har laddat länge för det här giget, hur besvikna de är. Det kan jag förstå, det ligger en begynnande spännning i luften för vad som ska komma vilket känns i lokalen. Det här kommer att bli en speciell kväll. På många sätt.
Även om jag inte tycker att setlistan är lika stark som sist jag såg dem så är det ändå bara positivt med en uppfriskande förändring. Mittsektionen där Steve Lee och Leo Leoni sitter akustiskt och spelar önskelåtar från publiken är en välkommen del i showen. Det är spontant och skämtsamt som när de kort flörtar med BEATLES "Let It Be" och "Yesterday". Steve Lee får visa vilken bredd och djup han har som sångare. Inte för att han inte får visa det annars, men det blir extra tydligt i den här kostymen. Och det är Steve som regerar ikväll. Han är det naturliga blickfånget vid sidan Leo. Steve har publiken helt i sin hand. Han showar och spexar utan att det känns inövat eller konstlat. Det är få frontmän som klarar det med sån bravur, fingertoppskänsla och äkthet. Bruce Dickinson (IRON MAIDEN) är en, Paul Stanley (KISS) en annan. Publiken är helt med på alla noter från första sekund och öser öronbedövande gensvar på minsta lilla vink från scen. Jag har sett många band i mina dagar och en mängd grymma konserter men det är få som är magiska. Och stundtals är det magiskt ikväll. Det är bara att njuta och låta sig föras med i kvällens höjdpunkter "The Oscar Goes To You" och "Anytime, Anywhere".
GOTTHARD officiell MySpace  0 Kommentarer Skriv kommentar
|
Winter Wonderland. En snöig kväll på Klubben, Stockholm, februari 2010. Det skulle egentligen inte vara något mer än ett vanligt fredagsnöje. Om det inte vore för bandet som inom kort skulle stå på scen vill säga. GOTTHARD. Men låt oss inte gå händelserna i förväg.
GOTTHARD går på strax efter kl 21 med en energi som få är förunnat. De river igång "Unspoken Words" med en entusiasm och glädje som får hela Klubben att ryckas med. Och så fortsätter det under nästan två timmar. Få band har den scennärvaron och genuina glädjen för att stå på scen och träffa sin publik. Det är sann, kravlös kärlek från första ögonblicket. Jag har sett GOTTHARD några gånger och blir faktistk förbluffad över att varje gång se den kärlek man har till sina fans. Det är kärnan i vad musik verkligen ska stå för. Beundransvärt!!!
