|
 Efter att ha fått bevittna CULT OF LUNAs soundcheck innan sin P3-Live Session-inspelning på Svenska Grammofonstudion i Göteborg var det dags att få en pratstund med en av bandets grundare, gitarristen och sångaren Johannes Persson. Förutom Johannes består oktetten idag av Anders Teglund (synth), Andreas Johansson (bas), Erik Olofsson (gitarr), Fredrik Kihlberg (gitarr), Klas Rydberg (sång), Magnus Lindberg (trummor) och Thomas Hedlund (även han trummor). Lätt nervös inför min intervjudebut väntar jag medan Johannes äter sin pizza som kom under deras soundcheck, men när han efter en stund kommer ner för trappan och vänligt tar i hand rinner i alla fall en del av nervositeten av mig. Den vrålande frontfiguren verkar vara en trevlig prick och både erfaren och van vid intervjuer, såväl med etablerad media som med glada amatörer. Väl på plats i deras buss (denna gång en riktig turnébuss till skillnad från den lilla minibussen de hade när de gästade Ljungby tidigare i sommar) och efter test av diktafon och övriga hälsningsfraser är det då dags.
Även om jag vet att Johannes säkert vill spy över frågan måste jag ändå ställa den. Jag undrar över den lite ovanliga bakgrunden till senaste albumet "Eternal Kingdom" och skriften som ligger till grund för texterna? Efter en liten suck lovar han att berätta den väldigt förenklad och förkortad.
- Tidigare så repade CULT OF LUNA i ett gammalt före detta och numera nedlagt mentalsjukhus utanför Umeå som nu byggts om till bland annat dagis och bibliotek med mera, och när vi skulle städa ur vår lokal där hittade vi en massa gamla böcker, journaler och teckningar från och av patienter från sjukhustiden. En anteckningsbok där var signerad av en Holger Nilsson som enligt journalerna satt inspärrad efter att ha blivit dömd för mordet på sin fru, och handlar om den värld som han ansåg sig befinna sig i och som han kallade "Berättelser från det Eviga Riket". Där är han förföljd av en demon som tar honom till just detta rike där han blir tillfångatagen och slängd i en fängelsehåla, så parallellerna från hans verkliga liv finns onekligen där. Detta är den korta och väldigt förenklade historien bakom "Eternal Kingdom" och i huvudsak är alltså texterna mer eller mindre direkta översättningar från Holger Nilssons anteckningsbok.
Men hur kommer det då sig att ni kommer på idén att göra en konceptplatta med denna berättelse som ram?
- Ja, får man sådant material i handen gratis är det mer eller mindre självklart. Alltså boken och texterna hade vi långt innan vi började göra musiken och redan t-shirt motivet för ett år sedan med "harälgen" som tryck är från denna berättelse så idén har funnits länge.
Jag har diskuterat detta med en kompis som nyligen börjat lyssna på er och han tror att hela historien om Holger Nilsson är uppdiktad av er för att ni ska få en snygg bakgrundshistoria till nya albumet och därmed lite extra publicitet. Han säger samtidigt att han vill tro på det men tycker att det låter för bra för att vara sant.
- Nej, så är det inte. Däremot kommer vi att göra en uppdiktad historia som tar avstamp från Holger Nilsson historien men som är skriven i skönlitterär form, men själva grundhistorien är äkta. Vill folk tro att det är fejk får dom göra det men då förstör dom mest för sig själva. Vi har även försökt få tag i den där boken igen, vi trodde nämligen aldrig att det skulle bli sådant hallå runt den här historien, för vi sparade ingenting och boken var inte ens vår och vi hade ingen rätt att behålla den. Men tanken är att om vi får tag i den igen ska vi göra en minidokumentär om den, lite för att bara kunna visa upp den och säga att här är den. Men vi får se vad som händer.
Själv har jag funderat ifall ni övervägde att skriva texterna på svenska då jag utgår från att Holgers bok var skriven på svenska?
- Jo... Det diskuterade vi från och till lite. På LP-versionen har vi några citat på svenska från boken i innerkonvolutet och en låttitel är också på svenska, den instrumentala "Österbotten". Men eftersom vi spelar mycket utomlands och har vår mesta publik där så blir det lite kämpigt att göra låtarna på svenska. Men som sagt när releasen av den skönlitterära historien kommer får vi se vilket språk det blir på, så tanken på svenska texter är inget vi övergivit helt. Men vi får se.
På era två första album "Cult Of Luna" (2001) och "Beyond" (2002) har ni med texterna i cd-häftena men på skiva tre och fyra "Salvation" (2004) och "Somewhere Along The Highway" (2006) saknas texterna, och nu på nya albumet är texterna åter igen med. Varför, och har det något med att nya plattan blivit ett konceptalbum?
- Nej, utan det har mest med layouten att göra. Det blev helt enkelt snyggare utan texterna på de två förra skivorna, och sedan finns även alla texterna på vår hemsida. Däremot på nya skivan kändes det viktigt att de var med eftersom allting baseras på texterna nu.
Ni har heller aldrig haft med foton på er i bandet i häftena. Finns det en tanke bakom det?
- Alltså vi är ju inte som andra band (skratt), utan snarare ett "särband", men jag tycker inte att det passar sig och har dessutom ingen betydelse för musiken. Jag menar att det spelar inte någon som helst roll hur bandet ser ut egentligen. Vissa band har till och med sig själva på omslaget och det borde det nästan finnas en lag mot (skratt). Men visst hade vi inom bandet en del diskussioner om detta i samband med de två första skivorna, och det blev lite roligt också i början när ingen visste hur vi såg ut för innan vi blev lite kända trodde ingen att det var vi som kom när vi anlände till spelställen. Ut ur bussen kliver sju taniga och bleka svenskar när musiken låter som om vi skulle vara tre meter långa neandertalare.
Du pluggar filmkunskap i Göteborg just nu, men skulle ni kunna leva på musiken och är det någon i bandet som gör det?
- Nej, det är det inte. Vi skulle kunna göra det om vi verkligen ville men det skulle kräva sådana uppoffringar med ett ständigt turnérande. Jag har några vänner som lever så men det är inte så jag vill leva. Jag håller på och spelar in film i veckorna och åker iväg och spelar på helgen och det är helt underbart. Jag menar vi kan fortfarande åka iväg och tjäna pengar på det och det är väldigt få förunnat, så när vi är iväg på turné kan man säga att vi lever på det.
 Men alla i bandet har ett "vanligt" liv hemma med jobb eller plugg?
- Ja det har vi alla.
Var har ni för bakgrund i tidigare band och hur bildades CULT OF LUNA egentligen? Som jag förstått det så kommer ni till stora delar - om jag får generalisera lite – från Umeås "hardcore-kollektiv"?
- Ja, hälften av oss kommer väl därifrån alla fall men det har tillkommit mycket från annat håll också. Jag spelade från början i ett band som hette ECLIPSE och när vi behövde ny sångare kom Klas med, men när vi behövde en ny gitarrist också var det bandet dömt att misslyckas med den nya killen. Då mötte vi Magnus via internet som kom från ett band jag inte kommer ihåg vad de hette, och började repa med honom och detta var för över tio år sedan. Han kände i sin tur Erik och då var vi ett nytt band helt plötsligt tillsammans med en kille som heter Fredrik (inte Kihlberg), och med denna sättning spelade vi in vår första demo. Den här killen Fredrik försvann sen och jag vet inte idag om han lever eller är död för redan under den här demoinspelningen fick vi dra upp honom ur något opiumrus då han var helt väck och knappt kunde spela. Han försvann som sagt ganska snabbt och en kille som heter Axel (tidigare bl.a. SEPERATION) kom med, men det blev en kort visit för honom. Sedan byggdes allt ganska snabbt på och Andreas (ursprungligen från Luleå) började spela bas, Magnus lämnade trumpallen och började med samplingar, en kille som heter Marco började trumma men ersattes av Thomas, sedan kom Anders in och ja du hör, det blir ganska rörigt.
Nästan lite NAPALM DEATH varning eller?
- Ja, fast ändå inte, vi har aldrig blivit mindre utan bara fler och fler, och att två medlemmar slutar på tio år är ändå ganska lite. Jag, Klas, Erik och Magnus är alla kvar från originalsättningen så grunden har alltid varit densamma.
Ja, ni har även två trummisar, Magnus och Thomas. Blir det ofta som båda kan vara med och ni uppträder med dubbla trummset? Det blir ju enormt effektfullt.
- Ja ett tiotal gånger har det blivit och målsättningen är att det ska bli så ofta som vi kan.
Musikjournalister har över lag en förkärlek för att alltid sätta in band i en viss genre och göra liknelser med andra band, och själv har jag märkt - även om också jag ogillar (o)vanan - att det är skitsvårt att låta bli eller att på ett alltför okomplicerat sätt förklara i ord vad det är ett visst band lirar för slags musik i en recension, utan att ta till dessa begrepp och liknelser. Vad tycker du om att bli placerad i fack som postrock och sludgemetal?
- Ingenting! Det säger mig ingenting och ärligt talat skiter jag i det. Jag känner ingen samhörighet med dessa genrer och vet inte ens vad de betyder. Alltså jag ser det som verktyg som journalister och recensenter använder sig av men jag bryr mig inte. Det kan ibland bli sjukt kul när skribenter ibland försöker bryta ner musiken i subgenre efter subgenre, jag såg i Belgien någon som hade skrivit "Hearty Gothic Post Metal Rock" om oss, och jag menar bara vad betyder det egentligen? Okej, står det postrock så vet man att alla fall en av gitarristerna har en delay-pedal, men inget mer.
Så de eviga liknelserna med band som NEUROSIS och ISIS och "det norrländska vemodet" är inget du vill skriva under på heller då?
- Alltså framförallt ISIS förstår jag bara inte, jag blev så dödligt trött på den jämförelsen så jag kom till en punkt då jag slutade bry mig helt.
Ja, för mig som lyssnar på båda banden så hör jag självklart stora skillnader, men om man ska försöka förklara för "Svenne-Banan" som aldrig hört hur ni låter, kan du då förstå att man tar till sådana liknelser?
- Ja, jag kan förstå liknelsen. Jag menar vi, NEUROSIS och ISIS var någonstans först i vad man nu ska kalla den här typen av skola, det är självklart svårt att komma undan det. Men jag är sjukligt trött på framförallt europeiska journalister som tjatar om detta och jag svarar bara "nästa fråga". Det är bara ett jävla småbroderskomplex som dessa journalister har tagit på sig. Jag kan inte förstå varför det alltid är ett europeiskt band som apar efter ett amerikanskt och inte vise versa? Jag skulle kunna sitta här och snacka skit länge till men det tänker jag inte göra. Det är inte min uppgift som musiker utan det blir bara töntigt till slut.
Jag skulle vilja återgå lite till texterna, i slutet på "Beyond" plattan är det ett tal av Noam Chomsky som avslutar skivan...
- Det är faktiskt inte Chomsky där utan han är med mitt i sjätte låten "Arrival". Det du menar är ett tal av en man som heter Oren Lyons.
 Jaha. då har jag missuppfattat det...
- Ja, du är inte ensam kan jag säga.
Det jag ville komma fram till är hur mycket är fritt för egen tolkning och hur mycket är så att säga mer raka politiska stycken som t.ex. på "Beyond" där ni till och med lagt in politiska tal, och hur mycket är rent personligt?
- På nya skivan finns ingen tolkningsmöjlighet alls utan det är en hel berättelse från A till Ö. Den är självklart öppen för att skapa egna bilder i huvudet, men i handlingen finns inget utrymme för att hitta på något eget. Annars har vi gått från att ha varit ganska socialt kommenterande på de två första skivorna och till viss del även på den tredje, men där börjar det bli en mer personlig "touch" på det hela, där budskapet är berättat genom en påhittad historia. Sen på "Somewhere Along The Highway" är det helt personligt rätt igenom och där finns ingen som helst baktanke. Likaså på nya plattan.
Det är en ganska intressant vändning?
- Jo, men det har vi alltid försökt göra, att hela tiden hålla sig i "rörelse" och det gäller givetvis även musiken, det behöver kanske inte alltid nödvändigtvis bli bättre men det blir alla fall nytt, det blir så tråkigt att göra samma sak hela tiden...
Så därmed är det inget som säger att nästa skiva blir med ett liknande tema som senaste?
- Hmm, jag har lite, eller ganska mycket idéer, men det är inget som vi pratar om... Vi har lite nya grejer på gång som kan bli intressant och det ska förhoppningsvis bli ett släpp i vår, och det kan jag lova dig, till nittinio procent har detta aldrig gjorts tidigare så det ska bli sjukt spännande och se om det blir bra.
Ja, mer i detalj vad det är vill du inte berätta?
- Nej... eller jag kan avslöja så mycket att vi inte kommer släppa temat vi har på nya skivan, och att det inte kommer bli en fullängdare, utan det kommer att bli något helt... "skumt". Sen har vi även tioårsjubileum nu i januari så vi får se vad det kan bli... kanske någon gammal inspelning, kanske vår första demo... vem vet, vi får se.
Er symbol, som min sambo kallar "snöflingan", har på de senaste skivorna fått en mer tillbakadragen och gömd placering. Varför, och vad står den för?
- Vi har alltid haft som vision att göra något som är större än musiken och försöka skapa en atmosfär kring varumärket CULT OF LUNA och vi har alltid lagt ner mycket tid på skivlayouter och på att låtarna ska fungera ihop med varandra. Och angående vår "snöflinga" så var det inför släppet av vår första platta då vi gav i uppdrag åt Jonathan... Lejonhjärta höll jag på att säga, men det är i Astrids värld... Lejonhuvud heter han, att skapa en symbol som kan stå för bandet. Det kanske är en dålig liknelse, men ungefär som Prince bara blev en symbol, alltså ser man symbolen ska man veta att detta är bandet CULT OF LUNA. Anledningen till att den inte har en så framträdande roll längre beror bara på att vi vill göra något nytt. Den kommer alltid att vara med på något sätt, men frågan är mer hur och i vilken utsträckning.
Själv fick jag för mig att det var en stjärna byggd av stämgafflar...
- Ja det ser det faktiskt ut som...
Men det är det inte då?
- Det vet jag inte... (skratt) Jag tror inte det.
Jag läste i Close-Up att ni i bandet gjorde ett gemensamt ställningstagande emot ert skivbolag Earache då dom i reklamsyfte skrutit med att senaste DECIDE plattan använts i Irak av USA:s militär i flera suspekta samanhang, som direkt kan klassificeras som tortyr. Hände något efteråt och tog Earache åt sig eller?
- Nej, det hände ingenting, men de hamnade i en jävligt jobbig situation. Det finns väldigt trevliga människor där men chefen är precis dum i huvudet och eftersom det är han som sitter på pengarna och fattar alla besluten tvingas de andra att jamsa med. Han tycker det är skitcoolt och grymt och menar att all publicitet är bra publicitet, utan att göra några som helst moraliska ställningstagande. Det känns jävligt jobbigt när jag skriker och skäller ut personal där via telefon och hör hur de egentligen håller med mig, men då de sitter på kontoret och deras chef är där så är det han som får rätt ändå.
Nu kommer bokningsansvarige in och meddelar att LOWOOD ska börja spela sina fyra låtar och att det är CULT OF LUNA´s tur direkt efter. Lite lätt stressad säger jag att självklart får vi runda av här men får ändå klartecken för att avsluta intervjun så jag övergår till min egentliga avslutning med tre lite mer ytliga frågor. Det visar sig att vi hinner prata en bra stund till ändå.
Vilka fem plattor skulle du ta med sig till en öde ö?
- Alla CULT OF LUNAs plattor... svarar Johannes snabbt med förställd röst (skratt), men går lika snabbt tillbaka till sin vanliga röst och säger att det skulle han nog inte göra. Efter ovanligt kort betänketid svarar han med följande plattor.
- Jag skulle ta med mig 16 HORSEPOWER "Folklore", JOY DIVISION "Closer", RADIOHEAD "Kid A"... Vad har jag mer lyssnat på... LOWOOD-demon, och till slut ISOLATION YEARS med "Inland Traveler" som kommer från Umeå och påminner mig om mitt hem i Västerbotten. Det var nog fem plattor där va?
 Ja det gick ju bra, vanligen brukar man bli helt ställd när man får den frågan.
- Ja det brukar jag också så jag vet inte vad som hände nu.
Snyggaste skivomslaget?
- Jag vet faktiskt inte... Jag vet ett jävligt snyggt omslag men vet inte vad den heter...Det är SANTANA och han har flera snygga omslag men just denna plattan kommer jag inte ihåg vad det heter. Det är vitt med ett lejonansikte på, och om man tittar på lejonet är det gjort av små människoansikten. Grymt snyggt och fascinerande att man kan komma på något sådant där.
Bästa konserten?
- Vad fan... Jag är egentligen så less på musik så jag vet inte... Det är sällan jag orkar se en hel konsert, men när jag såg NEUROSIS 1999 var jag jävligt peppad och det var riktigt bra. Jag tror inte jag har sett någon som toppat den, eller kan alla fall inte komma på någon. Grejen är att det aldrig går att återskapa nyhetens behag, när man är ung och peppad. Nu är man bara gammal och grå och tråkig... Men visst, jag skulle kunna se LOWOOD varje dag i ett år, men det går kanske inte riktigt att jämföra med tidigare exempel. Största besvikelsen var WOVEN HAND (skratt).
En av mina absolut bästa konserter är alla fall KHOMA på Close-Up festivalen i Stockholm för några år sedan, tyvärr enda gången jag haft tillfälle att se er, men jag undrar vad som händer på den fronten? Är något nytt på gång eller hur ser framtiden ut för KHOMA?
- Vem vet...? Vi håller på och skriver nytt, men vi får se hur det blir... Vi har färdiga låtar men jag vet bara inte om de är bra.
Så det lever alla fall?
- Jodå, den "kroppen" har legat i respirator ett bra tag nu så vi håller på att försöka blåsa liv i den. I nästa vecka ska vi repa så det är på gång, kanske i maj eller någonting sånt.
Vad är din uppfattning om nedladdning och skivbolagens allt mera uppfinningsrikedom när det gäller att hindra (eller rättare sagt fördröja) spridning via nätet? Senaste CULT OF LUNA promon bestod t ex av nedladdningsfiler från Earache som inte ens fungerade hemma hos mig.
- Det finns två aspekter på det här, jag har ingenting emot nedladdning i sig, för det är bara ett distributionssätt, men det som gör mig förbannad - och det säger jag i alla intervjuer, och någon gång ska jag försöka få tag på den personen – är den person som la ut våran skiva på nätet... Den människan ska straffas hårt och fysiskt. För det som är farligt med att sitta bakom en dator är att allting blir väldigt lätt att göra, allting blir ofarligt, man sitter skyddad bakom sin skärm. Satan om jag får tag på den människan... Jag ska försöka förklara varför för att nyansera mig lite.
Vi har lagt ner sjukt mycket tid på att göra det här så bra som möjligt, artwork, översättning av texter, vi har bråkat, bara för att det ska bli så bra det kan och för att det ska bli en helhetsupplevelse med omslag, texter och musik. Och så kommer det den här jäveln som tar sig rätten över mig, eller oss, och plockar ut en del, alltså musiken, och lägger ut med usel ljudkvalitet från den där nedladdningsfilen. Vi som skapat detta, bara vi, har rätten att bestämma hur vårt verk ska presenteras. Nåde... den recensenten om jag får tag på vem det är, jag skulle alltså inte sky några medel för att straffa den personen.
 Men om jag tar själva nedladdningen så finns det positiva och negativa aspekter i det. Det negativa är att när musik blir degraderat till ettor och nollor så förlorar man så mycket. Som skivsamlare vill man ha det fysiskt liksom, med omslag och allt. Jag undrar om det är vi som är gamla eller?
Det positiva är att jag tror att vinylen kommer komma tillbaka mer, även om jag själv tyvärr inte är vinylsamlare. Vinylen har överlägset bäst ljudkvalitet då det inte är komprimerat ljud, och dessutom ger det utrymme för artwork... Det blir som en tavla. Men det absolut optimala med nedladdning är att göra som RADIOHEAD gjorde. De la ut sin skiva på nätet så fick folk betala vad de ville. Jag menar att kan man lagligt ladda ner en skiva för ett pund och om man då ändå laddar ner olagligt så får man skämmas tycker jag. Sen så släppte de en limiterad och väldigt påkostad vinylbox utöver det.
Rent distributionsmässigt så är även nedladdningen helt oslagbar, det är t.ex. inte så länge sedan vi fick ett mail från en kille i Iran, för på nätet går det förbi den iranska censuren. Man går liksom inte ner till Åhlens i Iran och köper senaste CULT OF LUNA skivan. Men som sagt det finns för och nackdelar...
Nu ringer Johannes telefon och det är dags för oss att gå in igen. Efter att ha tackat för mig och önskat honom lycka till, både nu och senare ikväll, så hoppades jag för mig själv att jag inte eldade upp honom för mycket angående nedladdningens vara eller icke vara. Jag skulle för allt i världen inte vilja vara i den stackars journalistens kläder om Johannes någon gång skulle få tag i honom. Och själv, då jag både är en gammal stöt och en skivsamlare, håller jag till stora delar med honom i hans åsikter. Men att jag skulle ha irriterat upp honom att det skulle påverka honom negativt inför inspelningen, behövde jag inte oroa mig för, för både under P3 sessionen och senare på kvällen verkade både Johannes och resten av bandet vara i sitt rätta element då de levererade en makalös konsert.
Officiell MySpace
Officiell webbplats
 |
0 Kommentarer 
